Pivii

... det är ett motto jag länge levt efter. Men när jag tillslut bestämde mig för att inte skotta pga fara för mitt liv, för tänk om jag skulle dö av utmattning efter att ens ha lyft ett finger, så bestämde jag mig för att damsuga passagen och mitt rum. Sen damtorkade jag också, så lite duktig har jag iallfall varit. Men det är nog inte många som skulle kalla att damsuga sitt rum för att man varit duktigt, men i mitt liv är jag det iallfall.

     



Mamma sa alltid att gräset var grönt, att det kittlade så härligt under fötterna
man fick lära sig att himlen är blå, att den är så vacker att titta på
man intalade sig själv att man kände lukten av sommar när solen sken

Pappa sa alltid att snön var vit, att det var så roligt att leka i den kalla snön
man fick lära sig att stjärnorna lös om natten, att månen alltid var där och lös vägen
man intalade sig själv att man såg det vackra när snön gnistrade under stjärnorna

Alla sa alltid att regnbågen hade så många vackra färger, att det fanns en skatt i slutet av den
man fick lära sig att färgerna var vackra, att olika färger betyder olika känslor
man intalade sig själv att man faktiskt såg alla dessa vackra färger överallt

Jag trodde på allt jag fick höra, men jag blev äldre
jag fick lära mig att jag inte alls såg alla färger, att det inte fanns en massa vackra syner och känslor
jag intalade mig själv att jag blivit lurad, det var inte så lätt att leva...

Men vad gör man då man alltid trott på färgerna, men upptäcker plötsligt en dag att allting bara är svart...

I morse vaknade man halvdöd kan man säga.. Jag och Linda satt uppe till säkert tre vid datorn och jollrade på, sen pratade vi som vanligt om ditt och datt och sen kom vi fram till att vi var tvungna att somna. Fem i tio "vaknade" jag och gick på toaletten. Jag kom på att det var lika bra att fara hem på en gång, än att somna om en halvtimma och vakna av väckaren.

Jag tittade ut genom fönstret och upptäkte att det snöade, som jag uttryckte mig, lite.. Jag tog mitt pick och pack och drog.. Jag fick sannerligen äta upp mitt LITE.. Hela min bil var täckt av snö, så det var bara att börja sopa... Snacka snöstorm!!!

Tillslut tog jag mig äntligen in i bilen, med snöiga kläder och kalla händer. Observera att jag var trött som en Zombie när jag gick ut, men nu var jag pigg som en lärka, men arg som en björn..


Det som var värst var att jag visste att jag for hem för att gå ut och gå med hundarna.. Jag var alltså tvungen att gå ut igen när jag äntligen tagit mig in... Och bättre blev det inte för att jag höll på att krocka i säkert hundra bilar på väg hem för att jag inte såg nått. för all snö!

Nåväl, nu har jag varit på min promenad och jag är inte ett dugg gladare. För jag känner att jag måste vara en snäll själ och skotta gården till pappa... Jag, skotta!!! Vi får väl se hur mycket det blir av den saken. Det är nog ieförsig lika bra att gå ut och skotta med en gång.. Man ska ju ändå dö.

over

Nu är jag hemma igen.. Fort gick dom där tre timmarna ska jag säga;) Nu är jag hungrig så att magen värker.. Jag måste gå och äta. Makrill får det nog bli.... MUMS!!

Ville åka skridskor idag, men har ingen att åka med:S Tänkte ta med Elias, som har fått dille på att åka, men han rymmer inga tjocksockar i skorna, så han får inte när det är så här kallt:( Typiskt.. Men men, får ta det en annan gång;)

Igår såg jag I huvudet på Gynning. Ett väldigt bra program om ni frågar mig. Igår handlade det om kvinnor som vågade stå för det dom var, och vågade sticka ut. På ett sätt tyckte jag att tjejerna var heelt bongo i huvudet, särskilt de som gjorde en brasiljansk vaxning genom att vaxa på en bil, sätta dit stället de ville bli vaxade på, och sen körde någon iväg med bilen. Fyyyy F**N så himla ont det ska ta!! Men på ett sätt känner man lite avund. tjaa, inte just det med vaxningen precis, men tänk att verkligen våga gå sin egen väg, göra vad man vill utan att bry sig om vad andra säger eller gör. Jag trivs ganska bra i mitt liv, men tänk vad roligt man skulle kunna ha utan alla dessa spärrar... Det ska bli min livsharmoni, att våga släppa på spärrarna ibland!

Well well, Makrillen ropar.. Dags att äta..

 Ja, tänk t.ex. om man fick vara som Jack Sparrow.. Han struntar verkligen i spärrarna;)

Aaa, jag har startat en blogg för mina egna tankar, och mina skriv-kliande fingrar. Ibland känner jag bara för att skriva nått, och då måste jag skriva av mig någonstans, och då var detta en bra lösning.. I min tankeblogg får man skriva vad man vill, och det gör jag också:D

Idag har jag varit ut med ellenors hundar också har jag varit ut med Albin, min brorsas son. Vi åkte lite skidor och lekte i lekparken. Albin är hård han, ingen som gråter för småsaker precis. Han gungade och ramlade av baklänges, gjorde typ en bakåtvolt och får hela ansiktet fullt med snö. "Nu är det köört" tänkte jag.. Men det som kom ur Albin då var inte gråt, det var ett gapskratt!! Haha, inte är det underligt att man älskar den pojken.

När jag väl kom in och berättade för Albins far, min käre bror, vad som hade hänt så sa albin: "Jag gråtade nästan, men jag skrattade". Haha, han är ärlig också, även om man kan undra vad han menade med det där;)

Det är allmänt känt att Albin älskar att sjunga, och även hittar på egna låtar. Idag när vi var i lekparken bad jag honom sjunga "maria går på vägen som leder in till byn", vilken han kan utantill.. Det tål att sägas att han faktiskt bara är två år. Iallafall säger Albin då: "Nä, har du hört den här.. *sjunger* Maria går i snön, och träffade en björn" Och sen skrattade han som vanligt.. Han är ju såå härlig;) hehe

Nåväl, nu ska jag snart och jobba, en halvtimma kvar ungefär. Men jag har hunnit med en del idag ändå, så det är ju skönt. Känner mig dock trött och skulle gärna vara hemma, men tre timmar på fritids ska man nog klara av, barnen där är ju så häärliga:)

Över och ut

 Albin på gungan:D

 Zorro i snön:)